några sekunder innan detta ögonblick slog mitt hjärta över normalt och jag stod tryckt mot väggen, före sekundrarna innan den skräcken stod tre stycken med stora ögon framför mig och pekade mot mig, eller på någonting som kom bakom mig. en kort tanke efter skrik och viftande händer stod jag så långt ut på sidan av vägen man kunde, rädd för vad som hände. när denna bilden togs hade jag lugnat ner mig och en flakmoped hade precis kört förbi. skitläskig flakmoped var det, jo eller nej, det var det ju egentligen inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar